Krönika: Vuxenpoäng – katchiiing!

Glöggfesten from hell har utspelats. I helgen var jag och min särbo bjudna hem till ett jämnårigt par som jag har ganska svårt för. Paret ”duktiga”. Villa, gård, bilar, fasta ansvarsfulla jobb…
Alla de inbjudna kände varandra genom en mail-lista för nyinflyttade i kommunen. Jobbsnacket avlöste ytligheter som knäckrecept och nya frisyrer. Den mysiga julandan var en illa vald fasad på en tillställning där vuxenpoängen var ämnade att dolt räknas upp.
- Nämen hej! Vilket väder ni kommer med!
Katchiiiing – ett vuxenpoäng inkasserat.
- Glögg serveras inne i salongen.
Katchiiiing – två. Suck. Detta kommer bli jobbigt.

Med åldern kommer visst ett paket. En stor fet julklapp som säger att man bör ha hunnit si och så långt med studier, relationer och äventyr. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att jag till och med hunnit passera denna ålder! Men så är det. En tjugosexåring ska visst ha hunnit utbilda sig och jobbat minst ett år, för att bara nämna någon av alla dessa oskrivna ”paket-regler”… Att hamna i ett sällskap där vuxenpoängen haglar och besvara frågan ”Vad jobbar du med då?” med ”Jag pluggar folkis” – var ingen hit. Jag fick inte bara sneda miner – folk undvek mig! Jag satt tillslut och log. Det kändes som att jag medverkade i en komedi där folket gjorde parodi på sig själva. Stöpta i samhällsformen över hur de bör vara. Ingen som tyckte det var intressant med någon som bröt mönstret. Eller kanske vågade de inte visa något? De hade ju alla andras blickar på sig också... Finns det en bok jag inte vet om där det står alla liknande hemligheter i? Vart får man tag på den?
Vid klockan elva sa någon:
- Nu är det dags att tänka på refrängen!
Katchiiing! – vuxenpoäng 553.

Nästa helg är det glöggkväll igen. Då är det är mina otroligt vuxna vänner som har det. De är gifta. Lika gamla som jag, givetvis. Villa, bil, jobb... Det kommer drypa av likadana par där. Men då kommer min bundsförvant tillika bästa killkompis vara där. Då är vi två som kan iaktta vuxenleken. Ren och skär underhållning på hög nivå.
För visst är det bara ett spel? Det är väl knappast en instinkt eller naturligt beteende? Då hade väl vi också känt av det? Nej, vi åker dit, gottar oss i ett par timmar, sen blir det pulkaåkning hela natten! Jag lever bara en gång då vill jag leva!
Badda-badda-bing förnuftighetspoäng!

//Annika Blomstrand JL1. (Delad första plats i en krönike-tävling 2007!)