MIG OM DIG. Lotta och Alexandra började i vår klass idag. Vet aldrig var gränsen gick, men du och Lotta började strax umgås. Och de flesta trodde snart att det var något mellan er två.
Michael slutade och kom aldrig mer tillbaka. Har för mig att någon släkting till honom i Norge blivit sjuk.
Började skriva flödesskrivning. Ett underbart sätt att börja skoldagen på måste jag säga:
”Just nu känns allt så mycket lättare. Jag fylls av en inre frid då jag tänker på… livet. Igår var det tvärtom. Då kändes allt så oroligt. Man kanske kan säga att jag vaknat på rätt sida idag. Rätt sida som inte tillhör det vanliga. Just nu lyser solen, just nu spatserar läraren fram och tillbaka. Det ser ut att bli en vacker dag. Efter gårdagens kraftiga åskväder ligger världen utanför inbäddad i dagg. Just nu är jag lycklig”.
Bestämde mig för att vara med ett gäng killar ur klassen och spela badminton efter skoldagen. Jag hamnade i samma lag som du och Christian. Vi spelade mot Björn och Niklas och var mycket bättre än dem. Kändes jättekul att komma er närmare med tanke på att jag oftast trivs bättre i killars sällskap. Tyvärr hade jag inga gympaskor, men det gick bra ändå. Jag och Christian skämtade hela tiden. Dig vågade jag inte riktigt prata med. Du var så tyst och söt på något vis som gjorde mig en smula osäker. Vet inte om jag gillade den känslan.
Vet att jag pratade med endast dig för första gången då vi gick ifrån den lilla gympalokalen. Du berättade att du gått energiprogrammet på gymnasiet. Vet att jag sa:
– Du låter inte särskilt skånsk..?
– ???
– Ja Grimsberg trodde jag låg här nere i Skåne.
– Grimslöv ligger utanför Växjö i Småland.
– Å mina hemtrakter…
Du log. Jag log. Vi gick åt varsitt håll, till våra rum. Inget hejdå. Vi skulle definitivt prata många gånger igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar