MIG OM DIG. Flödesskrivning: ”Att skriva för mig innebär kort sagt allt. Det är det enda jag känner att jag är riktigt bra på. Fick jag inte skriva så skulle jag lägga mig ner under någon sten och förmultna långsamt. Beskedet om musarm kom som en chock. Vad skulle jag ta mig till om jag inte kunde skriva? Det går, men inte så länge åt gången. Hoppas, hoppas jag blir frisk någon dag!”
Kicki åkte hem till Linköping idag för att köra upp. Fick senare reda på att hon kuggat. Hemskt ledsen för hennes skull, vet ju hur det känns, alltför väl. Kändes skumt utan henne. Ja nästan lite smått otryggt.
Gick till biblioteket på skolan efter dagens lektion och mailade. Kort därefter kom du och satte dig mitt emot mig. Kände det där lätta hugget av osäkerhet i magen, men bestämde mig snart för att fråga rakt ut om det var någon speciell person du mailade till. Du svarade inte ordentligt, du mumlade bara något obegripligt som jag aldrig förstod och rätt som det var gick du fram till pianot och satte dig och spelade och sjöng för fulla muggar.
Jag visste inte hur jag skulle reagera, men jag vet att jag skrattade. Är ju uppvuxen i Vetlanda, där musikaliska killar knappt existerar, bara idrottsfånar.
Jag sa: - Bra! När du slutade, men istället för att svara så fortsatte du bara på nästa låt och jag började tro att du var konstig på något vis. Men när du definitivt sjungt klart och kom och satte dig vid datorn igen, då applåderade jag och sa högt så du skulle höra:
– Va bra!
– Tack.
Och så fortsatte du att skriva.
Karro hade mailat och skrev att Tobbe hade blivit helt förstörd efter att jag hämnats. Han drack hela tiden och gjorde allt för att komma in i gänget igen. ”… i hopp om att få tillbaka dig, Annika”.
Jag suckade åt hela grejen. Orkade inte ta itu med det hela igen och speciellt inte nu.
Lite senare kom Björn in i bibblan med sin gitarr och du sprang för att hämta din. Sedan var ni i full gång. Bad även mig att vara med, men jag kände mig alldeles för blyg. Satt hellre och tittade på er. Du lät som en blandning mellan dina idoler Lundell och Thåström, tyckte jag. Men det var gitarrspelet som var din starka sida. Med dig bakom gitarren och Björn som sjöng, kunde man tro att ni spelat ett bra tag ihop, så bra som det lät.
Björn hade jag redan lyckats luska ut att han var homo, men vad du var för ”något” hade jag ingen aning om ännu:) Visste bara att jag tyckte du var väldigt söt. Mer än så tillät jag inte mig själv att tänka.
(Trots det skulle jag snart komma att falla för killen med den lockiga hockeyfrillan:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar