Dagen var varm
Kvalmig
Jag var nervös
Illamående
Solen lyste ihärdigt
Envist
Vägen var lång
Evig
Svetten sipprade
Våt
Magen knöt sig vid skylten
Tomelilla.
Måndagen den 13 augusti 2001.
Du kom också denna dag men vi sågs aldrig.
De första eleverna jag såg på skolan var Kicki och Lina (du vet tjejen som alla tyckte såg skum ut). De kom och kånkade på sina resväskor. Trodde att de var vänner, men de hade träffats på tåget till Tomelilla.
Mötet med den förste Aspergaren (Olof) blev allt annat än lyckat. Missuppfattning redan vid första ögonkastet:
- Vad är det?! frågade han ilsket.
- Inget, svarade jag panikartat.
- Men du skrattar ju!!
- Gör jag väl inte!
Det enda jag gjorde var att le lite. Viskade till min förvånade familj: Här får man inte ens vara glad…
Kicki visade sig snart vara den tjej som jag skulle dela rum med. Hon verkade trevlig, men rummet var på tok för trångt. Vi tittade skeptiskt på varandra och log nervöst. Skulle det fungera det här?
Gick med familjen och åt pizza nere i byn (bättre stämning än i Surahammar i alla fall, där jag pluggat innan), efter att vi packat in alla mina saker på rummet.
Hade panik då familjen skulle lämna mig. Fast i en ”bonnhåla” som stank grisbajs, intryckt med en vilt främmande tjej på tolv kvadratmeter, boende i en korridor med människor jag aldrig sett, som jag nu skulle dela bland annat dusch, kök och tvättstuga med i ett halvår framöver. Såg det hela som ett långt fängelsestraff. Hopplöst ledsen. Grät på toaletten.
Emelie var den tjej som jag tyckte mest om direkt. Hon kom sent på kvällen. Två tjejer som flyttade endast efter två veckor – Matilda och Malin; esteter – umgicks jag med redan första kvällen (blev väldigt ledsen då de flyttade).
Träffade annars Anders och Paul idag med. Paul verkade helskum (lärde oss hans namn på byggnaderna; Hilton, Gökboet och Slummen) och Anders obotligt nervös där han snubblade fram över allt som kom i hans väg.
Det var stelt då jag och Kicki skulle sova, båda var väldigt blyga. Gråtfärdig.
De första eleverna jag såg på skolan var Kicki och Lina (du vet tjejen som alla tyckte såg skum ut). De kom och kånkade på sina resväskor. Trodde att de var vänner, men de hade träffats på tåget till Tomelilla.
Mötet med den förste Aspergaren (Olof) blev allt annat än lyckat. Missuppfattning redan vid första ögonkastet:
- Vad är det?! frågade han ilsket.
- Inget, svarade jag panikartat.
- Men du skrattar ju!!
- Gör jag väl inte!
Det enda jag gjorde var att le lite. Viskade till min förvånade familj: Här får man inte ens vara glad…
Kicki visade sig snart vara den tjej som jag skulle dela rum med. Hon verkade trevlig, men rummet var på tok för trångt. Vi tittade skeptiskt på varandra och log nervöst. Skulle det fungera det här?
Gick med familjen och åt pizza nere i byn (bättre stämning än i Surahammar i alla fall, där jag pluggat innan), efter att vi packat in alla mina saker på rummet.
Hade panik då familjen skulle lämna mig. Fast i en ”bonnhåla” som stank grisbajs, intryckt med en vilt främmande tjej på tolv kvadratmeter, boende i en korridor med människor jag aldrig sett, som jag nu skulle dela bland annat dusch, kök och tvättstuga med i ett halvår framöver. Såg det hela som ett långt fängelsestraff. Hopplöst ledsen. Grät på toaletten.
Emelie var den tjej som jag tyckte mest om direkt. Hon kom sent på kvällen. Två tjejer som flyttade endast efter två veckor – Matilda och Malin; esteter – umgicks jag med redan första kvällen (blev väldigt ledsen då de flyttade).
Träffade annars Anders och Paul idag med. Paul verkade helskum (lärde oss hans namn på byggnaderna; Hilton, Gökboet och Slummen) och Anders obotligt nervös där han snubblade fram över allt som kom i hans väg.
Det var stelt då jag och Kicki skulle sova, båda var väldigt blyga. Gråtfärdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar